Tack för den här tiden

Publicerad 2013-04-21 19:44:45 i Allmänt,

... Som ni märkt har det varit väldigt tyst här inne på sistone. Jag har helt ärligt inte haft tid att blogga! Fredrik har varit hemma i två veckor nu på den sista leaven, vi har varit på möte med cateringfirma, planerat lite inför bröllop, varit på en massa husvisningar, träffat familj och släkt, tränat en del, jag har jobbat lite, varit på dressyrtävling med hästen OCH VI HAR KÖPT HUS! 
 
Det är ytterst lite tid tills hela den här missionen är över och därmed har bloggen uppfyllt sitt syfte, varit ett klotterplank för mig att få ur alla känslor när vardagen känts jobbig. Nu känns allt ljusare, känns fantastiskt jävla bra att vi snart klarat av den här skiten! Framför oss har vi alltså ett hus att renovera från och med 1 juli, ett bröllop att planera, har hästen att ta hand om varje dag som vanligt, det är helt tokigt fullt upp! 
 
Så jag (vi) tackar för mig (oss) och alla er underbara människor som följt mig och vår resa, som peppat och kommit med uppmuntrande kommentarer. Ni har funnits där, delat både glädje och sorg när den varit som värst, och bäst. Jag kommer låta bloggen finnas kvar, kanske finns det framtida anhöriga som kan läsa den från början och finna tröst och uppmuntran. 
 
Vill ni på något sätt ändå fortsätta följa mig (och oss) så finns jag på facebook och instagram. På facebook kan ni bara söka efter Sofia Lindkvist, på instagram heter jag lindkvistsofia
 
Tack för den här resan!
 

 
 

Fullt upp

Publicerad 2013-04-12 10:04:03 i

Vi har redan hunnit vara på två husvisningar, han har plågat mig på gymmet, vi har druckit kaffe hos hans pappa, tvättat och städat bilen, städat hemma, hälsat på min farfar på sjukhuset och hämtat höbalar till hästen.....







Nära nu

Publicerad 2013-04-07 23:02:06 i Allmänt,

Nu är det väldigt nära tills jag får kasta mig i hans famn igen. Jag gör väl i princip allt för att få tiden att gå. Igår hade jag stalljour och var uppe vid femtiden på morgonen. Matade hästar, tog på täcken, släppte ut alla i hagen, sopade stallet och ordnade allt åt min egen häst. Åkte och jobbade halv tio, stängde butiken klockan fem. Direkt till stallet igen och red ett pass. Skynda hem och svida om, ta två glas rött vin och ut med tjejerna på stan för att bowla och dricka drinkar resten av kvällen. Idag var det desto lugnare, tvättat kläder och ätit onyttig mat och godis hela dagen. Till stallet och pussa på hästen och rida ett dressyrpass i ridhuset. Det finns inget mer rofyllt än att ta det lugnt i stallet. Massera hästen med liniment efter ett hårt pass. Se hur den nöjt ruskar på sig när den kommer in i boxen igen, dricker lite vatten, sätter fram öronen och kommer och kollar om jag har någon morot att bjuda på. För det brukar jag alltid ha såklart. 
 
Jag känner mig likgiltig. Avtrubbad. Vill nästan inte känna efter, bara låta allt rulla på. Som att gå i sömnen. När han kommer hem och sätter på allt igen kommer allt kännas så himla mycket. Jag kommer vara som en tickande bomb av alla möjliga överväldigande känslor, men det har han nog räknat med. Sista leaven. Två veckor tillsammans. Sen är det bara några veckor kvar. Några veckor tills allt är över. 
 

Mardrömmar

Publicerad 2013-04-05 10:19:00 i Allmänt,

 
Vaknade helt sjöblöt i svett imorse. Har haft en salig blandning av helt galna mardrömmar. 
 
Fredrik är hemma men beter sig väldigt konstigt. Han undviker mig lite, vill inte pussa på mig eller hålla om mig som vanligt. Han är mer tyst och drar sig undan. Får en klump i magen och tvingas till slut konfrontera honom. "Men vad är det? Varför är du så konstig?" och han säger ingenting. Sen åker han tillbaka till Afghanistan igen.
Dagen innan han skulle komma hem igen från Afghanistan gör han slut, då han tappat känslorna för mig. Han var inte kär i mig längre. "Den här missionen har nog gjort mer skada än jag trodde" sa han.
 
Plötsligt hoppar vi till en annan dröm. Där jag fortfarande är tillsammans med honom. Jag är på krogen och är onykter (fast krogen i det här fallet var mitt gym). Där jag tydligen är otrogen och går hem med en annan kille. Fast jag gör ingenting med killen överhuvudtaget, men jag sover över där. Morgonen efter vill han att vi ska åka på gymmet tillsammans, och jag skruvar lite obekvämt på mig. "Jag tänkte att vi skulle träna lite teknik i chins" säger han. Sen lägger han sig över mig och ska just försöka kyssa mig. Jag skriker bara "nej nej nej, jag är faktiskt tillsammans med nån!" och tar i allt vad jag har för att knuffa bort honom. Jag drar därifrån och är nu väldigt hungrig helt plötsligt. Tar mig till en Coop butik där jag ska försöka köpa hamburgare, men det visar sig att dem bara säljer väldigt smala kryddade korvar. Får till slut tag i en hamburgare men tappar den i golvet. Bestämmer att köpa lösviktsgodis istället men tappar ut hela påsen också.
 
 
 
 

En dag mindre, mer att se fram emot

Publicerad 2013-04-04 00:31:35 i

Vi har så mycket att hinna med på de två veckorna att jag är helt säker på att vi inte kommer hinna hälften! Vi ska planera bröllop, gå på husvisningar, träffa familj och släkt... sen har vi idag bokat en natt på hotell några mil bort för att få komma ifrån och bara vara med varandra.. dubbelrum de lux med middagsbuffe och frukost. Blir härligt!



En duktig hemmafru (när jag känner för det)

Publicerad 2013-04-02 23:34:00 i Allmänt,

Ja, vad ska man säga. Senaste halvåret har jag levt rena rama singellivet. I ett tempo jag aldrig någonsin trodde jag skulle orka med. Efter all träning sa kroppen ifrån så nu har jag vila från gymmet tills kroppen känns okej. Men tro inte jag ligger hemma för det! Desto mer tid att vara i stallet skulle jag påstå! Jag har alltså jobbat HELA påsken. Vi har haft öppet på hästsportbutiken alla dagar. Jag är dessutom inne i min sjudagars jobbperiod vilket innebär att jag jobbar ända fram till torsdag. Sen är jag ledig fredag till söndag. Om det inte vore för att jag gick med på byta pass så jag jobbar lördagen också. Sen både öppnar och stänger jag butiken imorgon och torsdag vilket innebär noll tid över för till exempel matlagning eller träning. Senaste veckorna har jag alltså varit hemifrån från morgon till sen kväll, bara ätit halvfabrikat och dammråttorna har byggt en egen koloni här hemma. Och med tanke på att Fredrik snart kommer hem igen fick jag för mig ikväll att jag behövde tjäna in några hemma-fru poäng. Drog upp håret i en snodd och bokade tvättid, dammsugade, skurade, kokade potatis och stekte lax i ugn, dammtorkade och torkade inne på toaletten, rensade lite gamla papper och kastade tomma balsam-flaskor. Blev laxbitar med vitlök, chili, svartpeppar, vitpeppar salt och persilja. Hemmagjort potatismos med smör, en skvätt mjölk och nån nypa salt, vitlök, svartpeppar och vitpeppar. En sås gjord på creme fraiche, dill, majonnäs, svartpeppar, salt, vitpeppar. Jag kan om jag vill! Nu borde jag ju tjänat en massa hemma-fru poäng med tanke på denna fantastiska insats??!
 
Men snart kommer ju min lilla soldat-piga hem och håller ordning och reda. Då blir det nog ordentlig mat på bordet, lägga sig i normal tid på kvällen och koka kaffe på morgonen. Hoppa över frukosten och äta en proteinbar i bilen, det kommer han nog inte att låta mig slinka undan med :)
 

Man ska aldrig säga aldrig

Publicerad 2013-04-01 22:42:00 i Allmänt,

Efter en alldeles för stillsam dag på jobbet tänkte jag att jag ville ha mer att göra, vilket jag inte skulle tänkt. Resten av kvällen gav spänning för minst en vecka framöver. Jag hade tänkt hoppa med hästen men det var upptaget i ridhuset redan där en grupp hade hoppträning. Väntade utanför en stund istället tills de var klar. Till en början var hästen snäll som ett lamm (som vanligt) och stod och kisade mot solen. När fem, tio minuter gått blev hon rastlös. När hon hörde att de hoppade och galopperade runt i ridhuset fick hon bokstavligt talat fnatt. Hon körde en bockserie PÅ STÄLLET, sparkade bakut och hoppade omkring, stegrade som en vildhäst och frustade och blåste ur näsborrarna, travade runt mig i passage och piaffe och gjorde konster som capriole. Gick förbi några tjejer som frågade "Ska du sitta på den där??" och jag bara skrattade. Hon som alltid är snäll som en filbunke. Vårkänslor eller att hon fått mer mat och energi kanske. Väl under passet skötte hon sig bra som vanligt och hoppade kanonbra. Väl inne i stallet igen hade jag just satt in hästen i boxen och tagit undan all utrustning. Plötsligt skriker Nellie (tjejen som hade kvällsjouren) att en av hästarna rullat fast. När en häst rullar fast så har de hamnat för nära väggen och ligger på rygg med benen sprattlandes rakt upp och de tar sig ingenstans. De har bara panik och slår hejvilt omkring sig. Svårigheten blir ju hur man ska hjälpa dem utan att skada sig själv. Jag tog två grimskaft och knöt ihop dem, hästen blev lugn så fort vi klev in i boxen. Lyckades få grimskaften runt hela hästen och runt magen, sen var det bara försöka dra för kung och fosterland för att få bort hästen från väggen. På nåt mirakulöst sätt lyckades vi få henne så pass långt bort från väggen att hon kunde resa sig själv. Phuh! De som säger nåt annat än att hästtjejer är starka kan ju försöka dra loss en fastrullad häst i boxen på två personer!
 
Min häst laddade ordentligt innan ridpasset idag! 

Under tio

Publicerad 2013-03-31 00:22:26 i

Blev tvingad till vila över telefon från Afghanistan ikväll.. berättade att jag är väldigt trött i kroppen nu. Jag har ena korsbandet av i knät sen 2003 och med all träning har jag nu lyckats överanstränga det. Misstänker löparknä, eller nåt liknande. Det gör ont just nedanför knäet, och särskilt då jag böjer mig. Det har även börjat knäppa /klicka i det friska knäet vilket tyder på överansträngning i det också. Äsch.

Snart en vecka kvar till andra leaven! Fick lite macho bilder på mailen, får ni andra soldatfruar det? haha.



Carpe diem!

Publicerad 2013-03-29 23:27:48 i Allmänt,

Det har gått 122 dagar sen han åkte till Afghanistan. När hela utlandstjänsten är klar kommer vi ha klarat cirka 179 dagar ifrån varandra. Det är idag cirka 56 dagar kvar av hela missionen. Och under 13 av dem dagarna kommer Fredrik att vara hemma på sin andra leave. Det är inte länge kvar tills hela allt det här är över. Med blandade känslor. Är glad och stolt över att vi kommer att ha klarat av det. Orolig för vad det kan ha kostat oss. Hur blir det att hitta tillbaka till varandra igen? Hur anpassar man sig till att leva med varandra igen? Han med sina nya erfarenheter och vanor och jag med mina. När det största lyckoruset av att han är hemma för gott har lagt sig, hur påverkas vi av all psykisk och fysisk utmattning som denna resa inneburit? Har vi glidit ifrån varandra av utmaningen eller kommit varandra närmare? Det här är nog tankar som alla brottas med, vare sig man vill eller inte. Jag tror man med en stor dos kärlek, respekt och tålamod kommer långt. Båda behöver tid att "landa" och återhämta sig. Han får ju dock vara ledig i över två månader för att hitta lugnet igen. Jag måste fortsätta och jobba på som vanligt, fortsätta ta hand om hunden och hästen och får ingen tid för mig själv till återhämtning och eftertanke. Men har sagt att livet ska vara lätt? Eller rättvist? Är någonting det? Allt är relativt! Tror man ska vara glad och lycklig att man lever. Har ett tak över huvudet, mat på bordet. Sen har jag ju så mycket mer än det. Fantastiska vänner, fantastisk familj, en helt sjukt fantastisk häst och en lurvig hund.... och en fästman som älskar mig villkorslöst och jag honom. Man ska vara glad för det man har och inte oroa sig i onödan. Carpe diem!
 
 
 
 
 
 

Skärtorsdagsmys

Publicerad 2013-03-28 23:48:59 i

Idag har jag gjort precis vad som fallit mig in. Började morgonen med en kaffe och frukost, tog det lugnt. Åkte iväg till stallet och for ut på hästen i skogen och hunden fick följa med. Det var plusgrader ute och strålande sol. Hästen var tokpigg och hunden likaså, så det blev mest ett konditionspass för mina djur. Nöjda och svettiga kom vi tillbaka till stallet. Fyllde vatten i hagen och slängde ut lite hö innan jag åkte igen. Kände mig vansinnigt trött i kroppen så jag hoppade över gymmet idag. Köpte med mig en massa godis istället och la mig i soffan framför filmen Neverland. Men nej då, min myrhjärna kunde inte hålla sig från träning. Tog på mig löparskorna och visslade på hunden. Som trodde att jag skämtade. Han var lite trött sen innan. Blev årets första runda utomhus på cirka 5 km och en tid på 25 min. Ändå helt okej med tanke på att jag bara värmer upp på löpbandet på gymmet och dessutom har ett korsband av i knät, har inte löptränat nåt.





Glad påsk!

Publicerad 2013-03-28 12:10:47 i Allmänt,

Jag vill önska alla er läsare glad påsk, hoppas att ni tar vara på lediga dagar och åker skidor, skoter, är ute och promenerar, grillar, äter gott, myser i solen och har det skönt. Vad ska ni göra?
Jag själv har äran att jobba i hästsportbutiken som har öppet alla dagar i påsk! Så den enda solstråle jag får i helgen är den som står i stallet. Ja, den lilla bruna hårbollen till hund räknas nog också. Visst är det okej att från och med idag skärtorsdag fram till måndag äta godis varje dag? 
 
Jag är inte alls bitter för att jag jobbar och är ensam hela påsk. Inte alls bitter för att min fästman är i öknen i 30 graders värme och långt långt härifrån. Jag vill ha honom hemma, pussa hans söta nylle och nypa han i stjärten. Vill ligga i hans armar på morgonen och ligga kvar tills det är eftermiddag. Snart, snart. Bara påsken kan masa sig förbi så är det bara drygt en vecka kvar till andra leaven.

Avledande manövrar

Publicerad 2013-03-27 00:42:49 i Allmänt,

Kom på att det var länge sen jag uppdaterade er om träningen. Från att han åkte till Afghanistan började jag ju ränna på gymmet rätt mycket. Det gör att jag alltid har något att fokusera på. Antingen är jag på gymmet före jobbet och i stallet efter jobbet, eller stallet före jobbet och gymmet efteråt. Så ser det oftast ut de dagar jag inte har vila. När jag började träna var mitt mål att göra en chins. Jag började med smala, hammarslagsfattning. I november nådde jag målet och gjorde en. För ett par veckor sen gjorde jag tio stycken, smala. Efter att Fredrik var hemma på första leaven sa han att jag måste börja göra breda chins istället. Jag orkade knappt en. Idag har jag personbästa sex stycken breda. Har ökat och ökat och fått svårare och svårare att ta ut mig och bli trött på gymmet. Är ju inte heller den mest världsvana utövaren, jag kan inte så mycket utan har mest fått lära mig av Fredrik. Snart kommer han hem på den andra leaven och då ska han få ge mig lite mer tips så jag kan fortsätta utvecklas framåt. Både han och jag har under missionens gång tränat som idioter, inte med något särskilt mål utan som metod att skingra tankar och för att få tiden att gå, För att se hur långt man kan ta sig. "Vi kommer ju tjocka ihop oss sen när du kommer hem från Afghanistan" sa jag åt honom. "Ja, det kommer vi nog. Men då har vi ju åtminstone varit någorlunda vältränade nån gång i vårt liv" säger han. Haha!
 
Bjuder på en bild på lite utveckling so far!

Follow on Bloglovin